Projekt "XP 51-J Mustang Shockflyer"
Det här är den första inomhusmodell av Depron
som jag ritade hösten/vintern 2006.
Den har byggts och flugits ett stort antal i Sverige.
Denna modell modifierades året efter till det som nu är "Mustang Sally"
Sally är överlägsen XP-51:an i precision och är även mer vändbar.
Hur som helst så är denna modell väldigt rolig att busa runt med
och är lite enklare att transportera i små bilar.



Börja med att klistra upp mallarna till deprondelarna (finns att ladda ner här!)
Jag använder "DataLaser", ett självhäftande papper avsett för laserskrivare
som dessutom går bra att printa i bläckstråleskrivare och monterar det på
2mm tjock kartong som används som bakpapp vid inramning av tavlor.



Fördelen med 2mm papp är att man får mallar som håller ett helt liv om man impregnerar kanterna
med tunt ca-lim, ytan blir förvånansvärt hård! Nackdelen är att det är "så där" kul att skära ut dem...
Jag föredrar att skära ut höjdrodret på plats så mallarna får sitta ihop.
Borra små hål för att senare markera höjdroderlinjen. Vill man inte använda den metoden är det
bara att skära isär delarna och tillvarka dem var för sig.

 

Nästa steg i produktionen är att skära ut alla delar i Depron, antingen genom skära direkt (akta
mallarna!) eller att rita med spetsig penna och sedan skära, använd gärna stålskala för raka snitt.
Limma små bitar våtslippapper på baksidan av linjalen så glider den inte!



Tänk på att materialet har en viss "fiberriktning" så delarna skall så långt det är möjligt skäras ut
på längden. Kroppsdelarna är anpassade så att de får plats på Depronflaket.

 

Alla roder fasas av i ungefär 45 graders vinkel, vill man ha extrema
utslag så är det bara att skära bort mer.
Om man vill jaga gram så gör man lätthål i diverse förstärkningar,
ett smidigt verktyg till detta gör man av en bit metspö som slipas ur på insidan.
Dessa hål skapar även turbulens som bromsar modellen i vertikalerna!

 

Med ett lätt tryck samtidigt som verktyget vrids så blir det perfekta hål i Depronet.
Fasningarna på förstärkningar och roder skärs ut med nytt blad i kniven!

 

Märk ut höjdroderlinjen på stabben med en penna och tejpa längs leden, sträck inte tejpen för hårt så
att det blir spänningar i depronet! Skär ut balansytorna på höjdrodret.

 

Nästa moment är att skära isär stabbe och  höjdroder, slipa av yttersta delen av eggen på en kniv så
skär man inte sönder gångjärnstapen.

 

Sedan fasas rodret till önskad vinkel, jag brukar sätta några små tejpbitar på undersidan också
för säkerhets skull. Detta görs senare även på skev- och sidoroder.
Limma fast den färdiga stabben på kroppens horisontella del.
Montera 3x1mm kolfiberlist längs fram- och bakkant på vingen.
Prototypen hade furulister då kolfiberlisterna inte var så tillgängliga/billiga på den tiden ;-)

 

Limma vingen under kroppens platta del, håll ordning på urtaget i vingen, det är praktiskt om det är
placerat på samma ställe som i kroppen! ;-) Lägg inverterat på en plan yta och limma dit kroppens
undersida, använd vinkelhake eller nykalibrerat ögonmått så att det blir rakt!
Om man inte vill göra reklam för Depronfabriken så går texten bort med T-sprit!

 

Kapa ur lämpligt mycket material i nosen för motorfästet, prototypen fick ett plaströr till AXI-motorer
som även passar till Reutenberg S2690 och andra motorer med 8mm fäste.

 

Lägg modellen på rygg och limma fast de snedställda förstärkningsbitarna,
dessa är viktiga för vridstyvheten i kroppen.
Montera en uppsättning av förstärkningsbitarna på översidan också,
modellen tål hantering och transporter bättre!
Därefter monteras vingstagen, 1,5mm kolpinne är lagom.
Limma först en kort bit av 3x1mm list på kroppen för att fördela krafterna, se markering.
Bakre stagen skall vara 225mm och de främre 205mm.
Har man en skrotad shockflyer kan man använda fästen och pinnar från den.
Dessa stag har senare rationaliserats bort, de behövs helt enkelt inte om
modellvikten ligger på under 160g.

 

Limma två brickor av tunn plywood som förstärkning för landningsstället.
Montera landstället, främre pinnarna skall vara 200mm och de bakre 150mm.
De bakre stagen skall inte limmas i kroppen, detta för att låta stället flexa om man mot all förmodan
skulle råka köra på något. ;-)

 

Limma en hjulaxel på ställdelarna, linda med tråd och lås med CA-lim.

 

Limma kroppens överdel på sin plats.



Tejpa fast sidrodret på fenan, var noga så allt går lätt utan att spänna i konstruktionen.
Servona limmas på plats med UHU-por eller liknande lim.

 

Sid- och höjdroderservona monteras liggande vid vingens bakkant och skevservot
passas in i hålet i vingens främre del.

 

Stötstänger av kolpinnar och krympslang

 

Skevroderlinkaget monteras som bilden visar.
Om man som jag inte kom ihåg att markera huven före montering så går det
bra att hålla en mall på plats med små limklämmor...
Om man vill att kärran ska likna de tidiga versionerna så limmas de små
vingbitarna fast framför framkantlisten.

   

"Landställsluckorna" limmas mot vingen och vingstöttan,
se till att hjulet kan röra sig utan att trassla in sig.
Roger Eriksson har klurat ut en alternativ ställvariant av pianotråd,
han har lagt ett lager packtejp på vingen före montering,
och sedan monterat stället med samma tejp!

 

Lite dekor med spritpenna och ett par kronmärken utkörda
på skrivaren så blir det rätt snyggt i sin enkelhet!

 

Tyngdpunkten ligger på ca. 50-60mm räknat från framkant, och med saftiga utslag så rör det på sig.
Planet hovrar stabilt och kan loopas mycket tight. Kniveggen är helt neutral och okritisk, det går att
flyga låångsamt även på tvären!

 

Klubbens tregrupp samt Stefan Janssons vintermaskerade 51:a.

 

Ett ark med kronmärken och flottiljsiffror finns här!
En film på några av kärrorna finns här!

Lycka till med Din Mustang!